Jag, liksom cirka en miljard andra satt som klistrade framför TVn fredag kväll den 27 juli och såg OS-invigningen från London. Dessutom ansåg Akamai att minst en miljard andra skulle titta på evenemanget via Internet. BBC matar ut tio videoströmmar till Akamais streamingtjänst och kommer så att fortsätta under hela Olympiaden. Låt oss göra en teknisk analys.
De högteknologiska, synkroniserade fyrverkerierna var uppenbarligen avsedda att ses från helikopter.
Det måste vara den största publik som någonsin betraktat en och samma händelse på elektronisk väg, ja på något sätt över huvud taget. En sorts genombrott för den elektroniska informationsspridningen. Månlandningen 1969 var ingenting mot detta, trots att vi hade direktvideo från arenan även då. Då beräknar man att en femtedel av världens befolkning såg det hela på TV, men världen hade bara 3,6 miljarder invånare då, vilket ger 740 miljoner tittare, varav jag var en.
Därför kan man också se det som att det var Internets olympiad. I ett avsnitt hyllades webbens uppfinnare Timothy Berners-Lee (http://en.wikipedia.org/wiki/Tim_Berners-Lee). Mera korrekt var det HTTP som han uppfann. Tim var med själv på scen och fick sitta mitt i ett simulerat Internet med ”nervpulser” eller datapaket som for hit och dit som lysande gnistor. ”Mannen som vänt upp och ned på våra liv” som kommentatorerna sade. Sentensen THIS IS FOR EVERYONE visades på storbildskärmen, en grundbult i hans liv. Och publiken stampade och vrålade medan webbens uppfinnare vinkade.
För första gången var publiken själv en enda jättebildskärm. Bredvid varje säte på läktarna fanns en ställning med nio lysdioder som kunde skifta färg och styrdes från en central videokälla.
Det var bilder, kurvor och VU-metrar som visades. Arirangfestival med pappskyltar – släng dig i väggen! Med 80.000 i publiken och var och en hade nio lysdioder bör det ha varit 720.000 RGB-högeffektslysdioder.
Lysdiodsställen och drottningen på samma bild
Historiken som rullades upp på arenan var främst en hyllning till tekniken, industrin och det som gjort England till den framstående nation det är idag. Från början var skådespelet en smula förvirrande, men när industrialismen kom in i bilden var det helt klart varåt det lutade.
Isambard Kingdom Brunel, på ”these green and pleasant hills”
Vem fick definiera de brittiska framstegen? Isambard Kingdom Brunel (http://en.wikipedia.org/wiki/Isambard_Kingdom_Brunel), superingenjören, uppfinnaren, industrialisten, mannen som röstats fram som den näst populäre britten någonsin, oavsett kategori. Allra populärast i den omröstningen var naturligtvis Winston Churchill (och han var med som staty i inledningen). Alltså inte drottning Elizabeth, inte prinsessan Diana eller Elton John, utan en stor tekniker.
En magnifik hyllning till industrin och tekniken
Han byggde broar, bredspårig järnväg, tryckluftsdrivna tåg för att minska luftföroreningarna i dåtidens London, tunnelbana och världens största fartyg, och lade ut telegrafkabel till Amerika.
De brittiska stålverken smidde de olympiska ringarna, med övertygande gnistor och allt. Återigen, plastringar fulla med gula lysdioder, som kunde tändas allt eftersom ”stålet” rann in i gjutformarna.
Hur ofta hyllas sjukvården på en olympiad, trots att de sannolikt får ta hand om alla skadade olympier och fans? Den brittiska sjukvården NHS (National Health Service) hyllades med sjuksängar med sängtäcken som lyste, fullstoppade, inte med fjädrar utan med vita lysdioder, medan EKG-kurvor for runt publikhavet.
Brittisk populärmusik har sedan länge varit en tung spelare på världens musikmarknad. Men vad skulle få beskriva den?
Redan när hela arméer av The Beatles i form av Sgt. Pepper tågade in på arenan insåg man vad som definierat engelsk modern musik. Sen kan alla skrikpopartister, rappare och punkare säga vad de vill.
Men visst hyllades sjuttiotalet som en slags musikalisk guldålder. Och som TV-spelens guldålder. Här spelas Space Invaders på jättebildskärmen. Populärkulturens historia gick framåt och så hamnade vi bland de sociala medierna, som projicerades i jätteformat.
Det där med Internet har ställt till problem för olympiaden och olympierna också. En del idrottare har lyckats ställa till skandal med dumt twittrande mm. Och som vanligt såg man hur det blixtrade från läktarna när folk försökte ta blixtbilder av arrangemanget. Att folk aldrig lär sig, när de ser de upplysta skallarna framför sig efteråt?
Men så kom de cyklande lysmaskarna och igen fick lysdioderna visa framfötterna.
Den olympiska elden! Återigen ett tekniskt nytänkande. Det var inte ett stort, tråkig kar som skulle brinna, utan elden sattes samman av flera eldar, en från varje deltagande land, som för att visa att alla är delaktiga.
Och var satt kameran? I mitten av eldarna, riktad uppåt. Och den kunde rotera. Och det fanns en mikrofon med så man kunde höra brölet.
Vem fick avsluta alltihop? Sir Paul McCartney, som fick visa att han fortfarande har sångrösten kvar och att The Beatles fortfarande betyder något på världsmarknaden, efter 42 år. The Beatles musik har förmodligen dragit in mera pengar till England än någon annan grupp eller produkt. Kan det bero på den höga kvaliteten och uppfinningsrikedomen?
Slutomdöme: Peking sög!
Alla bilder: SVT Play. Copyright? Tja eftersom filmen kan visas utan begränsningar inom Sverige på www.svtplay.se antar jag att du kan se de här bilderna också, fritt. Och är du utanför Sverige, blunda.
Foliehattsuppdatering
Givetvis var det hela bara en show för Illuminati och en önskan om krig och Vatikanen och hela rubbet. Allting skulle vara en Olympisk konspiration för att få ge bort biologiska vapen till Syrien. Att idioterna aldrig tröttnar? Vad tjänar det eviga konspirationstänkandet för syfte?
http://www.youtube.com/watch?v=tepNlTM5JiU&feature=relmfu
http://www.youtube.com/watch?v=bXdx8LzrmWc&feature=relmfu
Varpå någon som åtminstone kan tänka, svarar: ”Only the illuminati can save us from the conspiracy reptiles. Hail the illuminati!!”
Foliehatt på!